Sedan hemseglingen har jag cruisinganpassat Alizé II en aning med förpiksdynor, stävstege, stävfender, bergskilar, bruceankare och grill. Och visst funkar hon även i skärgården! Men så klart märks det att hon är gjord för längre etapper till havs. Det är mycket segel, tampar och utrustning på liten yta. Som Niclas bror uttryckte det: “Hon är gjord för att hissa storen i Frankrike och ta ner den några veckor senare i Brasilien.”. Så det gäller att packa bra och hålla ordning på grejerna. Men när man väl krattat i sittbrunn och fått upp seglen finns det gott om plats att njuta ombord. En annan kul grej är att hon bara är dubbelt så lång(nästan) som bred och dessutom väldigt lätt. Det gör det lite speciellt vid tilläggning. Hon rör sig som om hon vill ut och segla och det gör förstås en enorm skillnad vilken sida man sätter ankartampen på. Lite bilder nedan.
Stävstege och dito fender in action. Det är lätt hänt att slå hakan i berget när stäven är spikrak.
Förtöjda på mammas favoritplats i Korshamnsviken, bredvid trädet.
Rosé på Idskären nära Själbottna.
Lite trångt men mysigt.
En inblick i förpiken.
Anna i sin rymddräkt.
Leave a Reply