Denna vecka blev jag återigen varse hur vädret verkligen lever om på Västkusten. På väg söderut från Väderöarna, ombord på X-99:an DeZeven (SWE-117), kom ett skolboksexempel på en kallfrontspassage dånande från sydväst. Ett lågtryck hade snabbt fördjupats i Nordsjön och svepte in över Skagerack och Kattegatt med tillhörande kallfront. Fronten skymtades i horisonten ungefär en halvtimme innan den var över oss. Då slog den till med:
- Fem graders temperatursänkning
- Fem sekundmeter högre vindhastighet och byig vind
- 30 graders vindvrid medsols
- Kraftigt regn
Det är svårt att inte bli ödmjuk och respektfull när sådana väderfenomen tornar upp sig. Rent psykologiskt kändes det en smula lugnande att fronten betedde sig så som Måns Håkansson och Lage Larsson beskrivit det på diverse seminarier. I övrigt bjöd seglingen på mycket väder och vind. Rutten blev i tur och ordning; Kovikshamn, Åstol, Smögen, Väderöarna, Fiskebäckskil, Marsstrand och tillbaks till Kovikshamn. Seglad rutt hittar ni här. 
Så här såg det ut från Lotsutkiken på Väderöarna dagen innan kallfrontspassagen. Förmodligen har en varmfront nyligen passerat. Vädret är disigt och vi befinner oss i en varmluftsmassa.
Efter kallfrontspassagen kom den riktigt hårda vinden. På Väderöarna uppmättes en medelvind på 19 sekundmeter och 26 i byarna. Medelvåghöjden var 6 meter med toppar på 8. Lyckligtvis befann vi oss inomskärs när det kulminerade. Under natten låg vi tryggt förtöjda mellan två y-bommar i Fiskebäckskil.
Leave a Reply