Category: Reportage

  • Sweet… Le Chat Noir

    Den här svarta katten låg förtöjd i Les Sables d’Olonne i somras. Fransk så klart. Det är industri- och båtdesignern Patrick Viau som skapat en ny boxregel. Det känns ju som en storlek mindre än Mini. Fast Micro verkar redan upptaget så Viau kallar det “La Classe Chat Noir“. Den får nästan en Mini att se ut som typ en Wasa 55. Foto Yves Danielou =>.

    • Längd: 3.99 m
    • Bredd: 3m
    • Segelyta kryss: 21 m2
    • Segelyta undanvind: 52 m2
    • Deplacement: 550 kg
    • Svängköl
    • Dubbla roder
    • Roterande bogspröt i kolfiber
    • Trippla spridare i kolfiber
    • Roterande mast
    • Osänkbar
    • Självrätande
    • Nödutgång i akterspegeln
    • Crash box
    • King-size säng med havsutsikt
    • Boxregeln förbjuder kolfiber i däck, skrov och mast.
    • Material med högre densitet än bly får inte användas.

    Liten förtriangel. Men katten har överlappande fock. Det som ser ut som en skena för självslående fock tror jag är regleringen av den roterande masten, alternativt det roterande bogsprötet. Foto Niclas Domack.

    Stor sittbrunn, rejäl skotskena och supertät nedgångslucka. Foto Niclas Domack.

  • Fair Sailing | Intervju med kvällskörssegraren 2010

    Förra onsdagen seglades årets sista av 21 kvällskör på MKS. Under året har vi snittat 41 båtar på startlinjen med en topp på 59 startande. Jag slutade en placering sämre än förra året, 32:a av totalt 78. Som tur var förbättrade jag min snittplacering från 25:a till 21:a. Huvudanledningen till att totalen inte blev bättre än förra året var att jag var med på färre seglingar. Och flit ska löna sig! Well well, det går alltid att sjunga vad Dave Perry så träffande kallar “The if only blues”. Jag behöver träna mer helt enkelt. Bättre än “If only blues” är att läsa kloka ord från totalsegraren Stefan Sundblom(bilden). Intervjuad av 2:an Joachim Staremo nedan. Fler bilder och filmer från Kvällskören hittar ni under kategorin Laser.

    Hur många gånger har du vunnit?  Du är ingen duvunge i kvällskörssammanhang?

    -Det där med statistik är inte min starkaste sida men jag har fått lite frågor på temat så nu har jag kollat upp det. Det är ingen tvekan om att Kvällskören utgjort ett väsentligt inslag i mitt liv. Större än jag kanske insett för jag blev själv lite chockad när jag gick igenom min ”Kvällskörskarriär”:

    • 31  kvällskörsäsonger
    • 412 kvällskör
    • 143 spikar
    • 10  totalsegrar

    Vad har du för strategi för första kryssen?

    -Min huvudtanke inför varje race är att du aldrig kan vinna ett kör i starten men däremot förlora det. Därför tar jag absolut inga onödiga risker i starterna. Ifall jag tror att det lönar sig att starta sent startar jag kanske kring den sista tredjedelen av startlinjen men aldrig närmast begränsningsbojen därför att där är risken så stor att bli indragen i en kaotisk grosshandlarmarknad. Och ifall jag vill starta tidigt så går jag ändå inte iväg bland de allra första eftersom risken är så stor att man fastnar där ute på babordskanten ifall vindarna går en emot. Så allt fokus ligger på att få en så ren start som möjligt någonstans mitt på startlinjen och sedan segla i fri vind och ha möjlighet att dra sig ut mot den kant som verkar fördelaktigast efter hand. Priset av denna strategi är att jag sällan rundar först vid kryssbojen men nästan alltid bland top 10 och med bra häng på täten. Och eftersom det alltid brukar vara så att några av toppseglarna seglat bort sig på första kryssen så brukar det vara möjligt att segla ikapp och förbi några av de chanstagare som kanske bara haft tur på första kryssen.

    Hur aggressivt seglar du i märkesrundningarna? Hur tänker du när det är 15 båtlängder kvar till kryssbojen respektive länsbojen?

    -Återigen känns det som att man har mer att förlora i en rundning än man kan vinna så jag försöker runda med viss marginal (men ändå tajt). Samtidigt förvånas jag ofta över att så många överseglar och skänker bort båtlängder i onödan. Ifall jag ligger i täten kommer jag gärna in mot kryssbojen från babord (ofta i fri vind) eftersom jag kanske bara riskerar att behöva ducka bakom en enstaka båt. Samtidigt minskar ju risken för att man överseglar då man ju slår över till styrbord ganska nära bojen. Men ifall jag ligger fast i kön vågar jag inte ta babordsspåret eftersom det ju kan tvinga mig att ducka bakom massa styrbordsbåtar innan rundningen. Sammantaget tycker jag att det är bra med 3-båtlängdsregeln som minskar risken för rundningskaos.

    Seglar du olika tufft mot olika seglare? Vi har ju ett stort spann från OS-seglare, VM-medaljörer till rena nybörjare på banan. Är det ett problem?

    -Många tror kanske att det är mer tjuv -& rackarspel i täten än längre ned i fältet,  men det är inte min uppfattning – tvärtom. De bästa seglarna vet att man har så lite att vinna på att tjafsa om en decimeter – så i täten är det nästan aldrig något strul. Visst är det stentuff segling men nästan alltid ”fair sailing”. Och ifall någon tabbar sig där i täten vet personen om sitt misstag och tar sin straffrunda. Då är det nog betydligt värre i mitten och nedre delen av fältet där man smäller på mycket mer och inte kanske alltid har koll på reglerna. Så med detta sagt är mitt svar att jag seglar tuffare (men juste) mot toppseglarna än mot de i kön.

    Hur ser du på pumpning och kroppsrörelser i båten? Det finns ju en motsättning mot att lära sig ha total kontroll och harmoni med båtens rörelser, driva båten till 100%  och till att gå över gränsen för det tillåtna?

    -Det här är ett betydligt svårare område än vanlig regeltolkning eftersom det ju finns en gråzon här mellan vad som är rätt och fel. Seglar du välbalanserat på t.ex länsen utan tryck på rodret blir det ju lätt lite vingligt eftersom du delvis styr genom att flytta kroppsvikten. Det viktiga är ju här att man inte går över gränsen och aktivt börjar gunga och rycka fram båten med skotet. Här kommer vi också tillbaka till min tanke om ”fair sailing”. Vi har ju ingen domare på banan (funktionärerna är ju i första hand banläggare) så därför är det mycket upp till var och ens samvete. Där är det ju extra viktigt att toppseglarna föregår med gott exempel. Och sen tycker jag att vi alla måste vara tydliga mot varandra och signalera till den som går över gränsen.

    Skulle du ta en 360 graders sväng om du gick på bojen, fast ingen såg och ingen protesterade?

    -Ja, definitivt. Och det är ju av den anledningen jag är extremt noga med att aldrig segla på bojen i första läget – det var nog fem år sedan jag gjorde det senast. Och sen är det är ju först när du vet att du själv följer reglerna som du kan börja gnälla på andra som inte gör det.

    En rutinerad seglare gör en felbedömning och gör ett regelbrott vid märket. Närmaste seglaren är en nybörjare som känner sig osäker och inte vågar skrika ”protest”. Vad har du för tips till dessa två seglare?

    -Om man är en juste seglare – och vem vill inte vara det? – så tar man sitt straff och berättar direkt att man tänker göra det för de närmast berörda. Det är ”fair sailing” för mig. Alla kan göra fel och det får vi leva med men det viktiga är ju att man tar konsekvenserna av det dvs snurrar ett varv. Är man en orutinerad kappseglare så kan man inte kräva att den ska börja gorma och börja protestera där ute men kanske kan man ta upp frågan när man kommer in till land och reda ut det hela. Och så tycker jag att vi behöver hjälpas åt – ifall det är någon som inte tar på sig sitt straff så är det viktigt att alla som har sett något tydligt säger ifrån. Inte nödvändigtvis bara den drabbade.

    Vad gör du om du upptäcker att du har en båt i lä som du kommer köra på om du faller för att kunna starta bakom motorbåten/haren? (Grosshandlarens dilemma).

    -Det finns bara en sak att göra och det är att lova upp och bromsa upp farten genom att bräcka med seglet. En Laser stannar förvånansvärt snabbt! Grosshandlarstarter är ju så oerhört trista eftersom det ju ofta förstör hela seglingen för de som blir ojuste överseglade. Jag hoppas och tror att jag för egen del aldrig har förstört någons segling genom att grosshandla. Grundregeln är ju att inte ta fart för tidigt så att man riskerar att bli en grosshandlare. För egentligen finns det inga ursäkter – grosshandlarstarter är förkastliga och helt onödiga. Men jag tycker nog att vissa gånger har funktionärerna tryckt ihop starten allt för mycket och därigenom ökat risken för startincidenter. Här kan vi funktionärer bli bättre.

    Vad är det roligaste med kvällskören?

    Det är så mycket. Visst är kappseglingsmomentet himla roligt och fascinerande. Kvällskörsidén är så enkel och samtidigt så genial. 40-50 Laserjollar till start varje onsdagkväll från maj till september som har exakt samma förutsättningar och där du som seglare har allt i din hand. Kombinationen av härlig fysisk segling med ständiga taktiska utmaningar slutar aldrig att fascinera mig. Och inramningen där nere på Fjåset i den finaste av miljöer tillsammans med ens bästa seglingsvänner är svårslagen. För det är till syvende och sist den goda kamratskapen och MKS-andan som håller ihop hela kvällskörsidén och gör att man fortsätter år efter år. Och genomgången efteråt i bastun över en pilsner som ibland kan ta längre tid än hela seglingen – galet men underbart kul. Det är inte utan att man ser fram emot ytterligare många Kvällskörsäsonger i MKS! Närmast siktar jag på 500-körsjubileum om några år – då blir det definitivt tårta till de som orkar vänta.

    Tack Stefan för de fascinerande svaren, och grattis igen till titeln ”kvällskörsmästare 2010

    /Jocke

  • Blåsigt i La Rochelle

    P1020360I helgen var jag och min gode vän Markus i La Rochelle för att segla min Mini 6,50 som fortfarande ligger i sjön. Lördagen bjöd på 7-10 sekundmeter och fullt med båtar ute på vattnet. Markus var glatt överraskad över styrförmågan med två roder när vi slörade med stora spinnakern. Hans kommentar var att det kändes riktigt kontrollerat att broacha. Riktigt härlig segling var det i alla fall.

    I söndags varnade prognosen för 10 Beaufort och storm ute på Biscaya. Vi åkte ner till hamnen men tog ganska snabbt ett sjömansmässigt beslut att stanna i hamnen. Vindbyarna inne i hamnen toppade strax över 50 knop (25m/s) och för att komma ut ur hamnen var vi tvungna att kryssa ut i havssjö med två knops motström i en relativt smal passage. Vi fick istället chansen att kolla hur förtöjningen betedde sig samt provhissa och kolla skotpunkterna för stormfocken. Sen gjorde vi en utflykt ut på Ile de Ré. En fantastiskt vacker ö precis väster om La Rochelle. Det blev en del bra bilder, se nedan.

    P1020367
    Vackert på Ile de Ré.

    P1020401
    En hel del kite- och windsurfare var ute och körde.

    P1020395
    Bra med vattentät kamera när sanden yr.

    P1020415
    Utsikt från fyren Phare des Baleines längst ut på Ile de Ré.

    P1020443
    Upprörd sjö kämpar mot tidvattenströmmen. Man blir extremt ödmjuk inför naturens krafter.

    P1020459
    Markus slukar Sea Food på en restaurant i Saint-Martin-de-Ré. Cheers!

    P1020461
    What are you looking at? Vindpinad frissa?

    P1020483
    En Figaro 2 står och gömmer sig i mörkret i hamnen Les Minimes i La Rochelle.

  • Publikrekord på Kanholmsfjärden


    Igår var det publiksuccé på Kanholmsfjärden när Stockholm In-Port Race i Volvo Ocean Race gick av stapeln. Förhållandena var optimala för såväl åskådare som tävlande. Stabila 3-4 sekundmeter från sydost och strålande sol. Banområdet var väl avspärrat med stränga poliser och kustbevakning utmed linjerna. Trots detta gick det att komma tillräckligt nära för att se manövrar och taktik på nära håll. Filmen ovan togs vid sista kryssrundningen i andra och sista racet. Dubbelklicka för att se filmen i fullskärm. Bakom kameran, Markus Håkansson. Ytterligare krispiga bilder, tagna av Oscar Kihlborg, hittar ni på BLUR.

  • Snyggaste katten i stan

    Katten Puma fångad i inloppet till Stockholm. Bakom kameran, Victoria Bravell Håkansson.

  • VOR – Insegling till STHLM

    e41

    Igår åkte jag och en kollega ut till klipporna precis öster om nacka Strand för att se Volvo Ocean Race-båtarna segla förbi in mot Stockholm. Kollegan garvade glatt när han såg min iver att få syn på båtarna. Jag kasade ut med klipporna med tilltagande puls inför åsynen av dessa båtar jag följt runt jorden det senaste halvåret. Klart jag kände mig stolt som svensk och stockholmare när de båda Ericsson-båtarna kom svepande runt hörnet i dryga tio knop och strålande solsken. Mängden åskådarbåtar var enorm och innerskärgådens vatten revs upp av vågor som om det blåste kuling till havs. Rick Tomlinsons överblicksbild sammanfattar ganska bra. Stolta stad!

  • En jämförelse med fotboll

    winninginonedesignDave Perry är en stor kappseglare och pedagog. Han har en ödmjuk stil och skämtar mycket. Jag har hört att han brukar åka runt som taktiker på Match Racing-cirkusen i USA iförd pösiga mjukisbyxor och ett glatt garv, stående längst bak i after-guarden. Häromdagen läste jag på nytt inledningen i hans klassiska bok Winning in One-Designs. Där berättar Perry hur han förklarar storheten med segelsporten för andra idrottsmän. Bland annat för en fotbollsspelare på ett australiensiskt college. För att övertyga honom om sportens komplexitet gör Perry en jämförelse med fotboll.

    Till skillnad från segling utspelas en fotbollsmatch alltid på en lika stor plan, under lika lång tid och mot samma antal spelare. Tänk er istället att varje plan har olika storlek och linjerna rör sig och förändras under matchens gång. Underlaget förflyttar sig under spelarnas fötter med olika riktning och hastighet. Dessutom är ytan på underlaget olika på olika ställen. På vissa ställen är det isigt medan andra är leriga eller sandiga. Dessutom är planen fylld av oregelbundna kullar som också de rör på sig.

    Under spelets gång finns det inga tränare eller coacher som sitter och analyserar spelet och berättar för spelarna hur de ska lägga upp strategi och taktik. Det finns heller inga avbytare eller domare ute på banan.  Då situationer som inte kan lösas mellan motparterna uppstår skrivs dessa ner av respektive part. Situationen avgörs efter matchen inför en jury och varje lag får redogöra för sin sak och även tillkalla vittnen. Då säger den australiensiska fotbollsspelaren; – Det kan ju ta hur lång tid som helst. -Exakt, svarar Perry och bedömer att fotbollsspelaren börjar förstå komplexiteten.

    Alla sinnen behöver verkligen vara på topp för att lyckas inom kappsegling. Det är fysiskt, strategiskt, taktiskt och psykologiskt. Dessutom behöver man vara händig för att kunna hålla sitt redskap i toppskick  och oftast får man vara sin egen tränare och coach. Bland annat därför kan jag verkligen rekommendera Dave Perrys bok.

  • Havsrävar på Irländska sjön

    För knappa två veckor sedan bloggade jag om Bankappsegling på Irländska sjön. Under min vecka i Skerries på Irland fick jag även chansen att segla med de softa havsrävarna Gregory och Frank. Tillsammans äger de en Folkboat 26 och jag fick vara med på den sedvanliga onsdagseglingen i Skerries Sailing Club.

    När jag mötte upp Gregory utanför klubben ursäktade han sig lite och sa att de inte var så mycket för det där med tävlande. “We’re just out there to fuck up the starting procedure”. Och mycket riktigt blev upplevelsen en helt annan än söndagens entypssegling i Mermaid.

    Båten var tärd av salt och hård sjögång. Seglen var urgamla men riggen var sprillans ny från Nordic Mast och såg riktigt het ut. Harkenblock och svarta ultratampar till häckstaget skar sig en aning mot båtens standard i övrigt. Vi körde ett banrace i handikappsystemet Echo. Gregory lät mig ta pinn medan Frank höll sig i den dieseldoftande ruffen hela racet. Han låg mest och sov med en öl vilande bekvämt på magen. Placeringen hade förstås ingen betydelse men Gregory kommenterade glatt konkurrenterna. “That’s Jo over there, he takes his sailing very seriously”.

    Så det var så klart inte tävlingen i sig som gjorde intryck. Det gjorde däremot den Irländska seglingskulturen. Frank och Gregory verkade först inte särskilt erfarna. Men de är ändå ena riktiga sjöbusar. Seglingsklimatet på Irland är ett helt annat. På helgerna brukar de cruisa 70 distans till Isle of Man. Enligt dem själva hade de loggat 21 knop i en supervåg med den lilla 26-fots träsegelbåten. Och vädret lever verkligen om. Jag blir förvånad över hur snabbt det slår om. Klart Gregory och Frank har koll. Iklädda fruktansvärt nersmutsade Musto HPX-ställ. Höjdskillnaden på tidvattnet är över sju meter och för att komma ut till båten som ligger på svaj måste man klättra ner för en repstege på kajen. Stegen är full med hav, dvs tång, sjögräs, dy och maneter. Man får skjuts till båten av en gummibåt som man anropar på VHF. Enligt Gregory är hamnen klassad som näst värst på Irland av försäkringsbolagen. Vågorna från Irländska sjön rullar rakt in och bojanordningarna är gigantiska för att klara sjöhävningen. Trots detta förlorar de oftast en båt per år som sliter sig och slås sönder mot klipporna.

    Nåt annat jag slogs av är Irländarnas förmåga att anordna trevliga, enkla men ända proffsiga kappseglingar. Eftersom cruisingmöjligheterna är begränsade är alla i klubben med och kappseglar. Oavsett båt och förmåga. Start klockan 19 och ett race seglas. Efteråt bjuds det naturligtvis på Guinness och hamburgare i klubbhuset som så klart även har en pub. På puben sköts även protestförhandlingarna. Skulle vi inte kunna inspireras lite mer av denna mentalitet i Sverige?

  • Båtmässan

    Igår var jag på förhandsvisning på båtmässan i Älvsjö. För min del var det mer intressant än vanligt. Detta berodde nog mer på mig än på mässan. Mitt seglingssug är på topp. Mycket på grund av:

    Första stoppet blev framför Nacras nya F18-katamaran som säljs av Katamaranspecialisten. Nacran har en modernare design än exempelvis Hobie Tiger. Detta avspeglar sig framförallt i bredare och plattare skrov samt den negativa förprofilen. Skrovformen gör att båten planar lättare och förprofilen förbättrar vågtagning och förbättrar stabilitet när läpontonen dyker.

    Andra stoppet tillägnades Pia L’Obry och Seafari. Pia har tagit in ytterligare en produkt i sitt sortiment. En 23-fots trimaran, Multi23. För cirka 250.000 SEK får man en trimaran designad av Van Peteghem Lauriot Prévost (VPLP). De har även designat Groupama som nyligen försökte slå Bruno Peyron och Roger Nilssons non-stoprekord runt jorden. Groupama kappsejsade visserligen men det berodde nog snarare på saknaden av Bruno Peyrons säkerhetstänk än dålig design. Multi23 levereras med storsegel, fock och genua på rulle, kolfiberroder, Harkenbeslag med mera. Innerutrymmet är minimalt och inget att sova i, annat för ett litet barn. Däremot kan man spänna två tält mellan mittskrovet och respektive sidoponton. Då sover man fint och fritt på trampolinen. Båten byggs i Kina.

    Tredje stoppet gjordes framför en CB 66:a. Båten kostar lika mycket som Pias trimaran ovan men erbjuder å andra sidan extremt fartig och fysisk kappsegling i en tät entypsklass. Leverantören berättade att Volvo tillsammans med Svenska seglarförbundet och Sjöräddningssällskapet valt CB66 som båt för sitt nya arrangemang Volvo City Sailing. Arrangemanget är en miniatyr av Volvo Ocean Race med publiknära bankappsegling i tio städer runt om i Skandinavien. Det låter onekligen som ett mycket intressant arrangemang som lär främja seglingssporten i vårt land. Nytt för mig var också att den största samlingen CB66:or på ostkusten håller till i Viggbyholm vid Stora Värtan.

    Fjärde stoppet gjordes framför en blå 26-fots segelbåt i retrodesign. En Finesse 26. Tjusiga linjer, optimerad för segling, enorm sittbrunn, fällköl och stor segelyta. Båten är ritad av Sven Hellström som bland annat vann Gotland Runt 1963 i en Fingal. Ni kanske kommer ihåg den klassiska bilden i Segling (Nr 7 2007) när tre man ålar sig på railen och Sven Hellström själv hukar sig djupt ner i sittbrunn med ögonen på telltales och handen på rorkulten.

    Femte och sista stoppet gjordes i Mustomontern där jag fick en lektion i Mustos olika andningsmaterial. Gore-Tex, Breathable generation 2 och 1 i nämnd prisordning. Breathable är Mustos egna produkt medan Gore-Tex är just varumärket Gore-Tex. En smock i Gore-Tex kostar mer än dubbelt så mycket som en smock i Breathable generation 2. Frågan är hur stor skillnaden är i verkligheten. Återförsäljaren själv berättade att han ofta tränar i en Gore-Tex smock X-Large för att ha det varmt och gott medan han tävlar i en tightare Breathable smock i Largestorlek. Vid tävling kör han ändå neopren under och då spelar andningen inte lika stor roll. Det är blött under ändå.