Team Hoffstedt – min blogg om segling

2010-10-28

Laser för kölbåtsseglare

Filed under: Laser — Tags: , — Jesper @ 20:18

Lasertrim och teknik för kölbåtsseglareEfter tio års aktivt bankappseglande i mindre kölbåtar utan ihållande topplaceringar bestämde jag mig våren 2009 för att börja kappsegla Laser. Dels för att få tävla mot många exakt likadana båtar och dels för att lära mig mer om jollesegling och på så vis bli en bättre seglare. I denna artikel om Laser för kölbåtsseglare beskriver jag lite tips som kanske kan vara till nytta för andra kölbåtsseglare som sätter sig i en Laser. Det mesta av informationen kommer från Paul Goodisons RYA Laser Handbook och diverse filmer på nätet. Annat är hämtat direkt från bastun på MKS samt från Gustav Dahlberg som är för snabb för mig, även in och ut ur bastun…

Båten

Lasern designades 1970 av kanadensaren Bruce Kirby och är ingen aeordynamisk fulländning. Varken vad gäller segelplan eller skrovform. Istället är Lasern väldigt tålig och enkel med en extremt hårt begränsad klassregel. Tack vare sin enkelhet, tålighet, relativt låga pris och höga andrahandsvärde har Lasern utvecklats till en av världens absolut största entypsklasser. Genom att enbart byta undre halvan av masten och seglet kan man få Laser i tre storlekar som passar de flesta; 4.7m2 Junior, 5.8m2 Radial och 7.0m2 Standard. I kommande OS 2012 är Standard OS-klass för herrar och Radial OS-klass för damer.

Vikt

Ett Laserskrov ska väga 59kg vilket de flesta gör. Ett eller två kilo extra är normalt men helst inte mer. Den optimala besättningsvikten för Standard sägs vara 80-85kg. I vindar under 3 sekundmeter är det en fördel att väga mindre. Som jolle är Lasern naturligtvis väldigt känslig för besättningens viktplacering. I de flesta vindar, förutom mellan- till hård undanvind, ska man sitta långt fram i båten. Kryp gärna ihop och klä dig aerodynamiskt för minsta möjliga vindpåverkan. Använd hellre din egen vikt än rodret för att styra båten. Särskilt på undanvind.  Flytta vikten åt lovart och släpp lite i skotet för att falla av. Flytta vikten mot lä och skota för att lova upp.

Teknik

Ett bra sätt att lära känna båten är genom att träna rullslag och rullgippar. Ju svagare vind desto mer ska båten rullas. Den perfekta tekniken tar nog år att lära sig. Men på vägen dit är det mycket kul träning. Det behöver inte ens blåsa något för att detta ska gå att träna.

Slag

En bra början är att i slagen närma sig centrumlinjen tills båten nåt vindögat. Då knycker man till lite med kroppen åt nya lä och släpper lite i skotet. Sitt kvar på nya läs skarndäck tills båten nåt bidevind på den nya bogen. Häng sedan ut i nya lovart och knyck till båten så den blir plan. Skota samtidigt in det lilla du släppt i skotet under slaget. Samtidigt som du rätar upp båten på den nya bogen skapar du skenbar vind i seglet, eftersom det rör sig från lutande till upprätt. Denna skenbara vindökning omvandlas till kraft framåt genom att skota in i takt med att den skenbara vinden ökar. Ju mer det blåser desto snabbare och mindre aktivt rullande bör manövern vara. När det blåser över 12 knop är det inte längre instressant att rulla. Då handlar det mer om att släppa lite i skotet och hänga ut på nya lovart så snabbt som möjligt. Skota inte hem helt förrän båten är relativt plan och har god fart. Annars driver Lasern bara åt lä. Båten behöver få lite strömning runt centerbordet innan den får bett framåt.

Tänk också på Regel 42 – Framdrivning som bland annat säger att man under kappsegling inte får rulla båten i slag eller gipp så mycket att den får mer fart än vad den hade innan. Fast på träning är det ju helt okej för att testa gränserna… Som på bilden till höger. Det är stor risk att han kommer ut med högre fart i slaget än vad han hade innan om han får till resten av slaget perfekt.

När man slår bör man inte släppa varken roder eller skot med händerna. Behåll befintliga grepp i slaget och inled den nya bogen med att styra bakom ryggen, med fel hand, tills du fått driv i båten.

Gipp

På länsen ska centerbordet upp cirka 40 centimeter. Lite lovartslut för att få upp segelplanet och minska den våta ytan är sällan fel. Lasern seglas ofta negativt på länsen. Fördelen är att akterliket agerar förlik och mastens inverkan på vindflödet blir mindre. Det finns olika skolor men jag tror på att aldrig släppa ut bommen mer än 90 grader. Med hjälp av kicken twistas seglet och toppen kommer ändå ut mer än 90 grader vid behov. Så länge båten inte planar bör man sitta allra längst fram i sittbrunn.

För att gippa lutas båten åt lovart för att få den att falla av. Skota hem en aning precis innan gippen och gör gärna ett rejält ryck i skotet när bommen kommer flygande för att undvika att skotet fastnar runt akterspegeln. Om du har bra tajming är det sedan “bara” att hänga ut i nya lovart och hitta den nya kursen. På bilden till höger rycker seglaren i skotet med perfekt tajming just när bommen är på väg. Tyvärr är det inte jag på bilden…

Trim

Laserns mast är en rund aluminiumstolpe med obetydligt smalare överdel än underdel. Utan krum hänger seglet som en flagga, nästan helt utan vingform. Skotet och kicken används för att krumma masten och skapa form i seglet.

Kick

På kryss i riktigt lätt vind bör man kicka ganska hårt för att få form på seglet utan att behöva skota för hårt. Bra kickspänning i lättvind fås lättast genom att skota seglet block-i-block och sedan ta hem slacket helt, dvs spänna upp kicken. Släpp därefter skotet någon/några decimeter beroende på vindstyrkan. Utan kick på kryss i lättvind stänger akterliket på tok för mycket. I mellanvind och så länge man vill ha max power kan man ha kicken ganska lös och skota block-i-block. Då är vinden tillräckligt stark för att öppna akterliket, särskilt i toppen. Med lös kick får man då större buk vilket ger mer kraft. När vinden ökar kickar man sedan hårdare och hårdare. Dels för att minska buken och twista ur toppen. Dels för att kunna släppa storen i byarna utan att den tappar formen. Att släppa storskotet med stenhård kick på en Laser, blir som att vagna ner på till exempel en Express. På undanvind används kicken mestadels för att reglera twisten. Därmed inte sagt att den är oviktig på länsen. Tvärtom. Här finns massor med fart att kräma ur båten.

Cunningham

Cunningham kan i allmänhet spännas relativt löst så att man får speed wrinkles från hälften av masthöjden och nedåt. Buken hålls då relativt långt akteröver vilket bör ge mer edge. I svårstyrda lägen, som till exempel i sjö eller trängda lägen kan det vara bra att spänna cunninghman mer för att få buken längre fram och en mer förlåtande form i förliket. När vinden ökar och båten börjar kännas ”over powered” spänner man också cunningham för att få fram buken. På länsen har jag alltid cunningham lös.

Bomuthal

Bomuthalet används ganska olika av olika seglare. En del kör upp till två-tre decimeter mellan bom och maxbuk på kryss i mellanvind. Andra har betydligt mindre. I riktigt lätt samt i hårdare vind drar de flesta åt ordentligt. På undanvinden släpper i alla fall jag alltid ut rejält. Även i hård undanvind då detta gör båten mycket stabilare på grund av den mer förlåtande segelformen och därmed mindre risk för avlösning(stall).

Skotvagn

Vagnen på Lasern består av en lina. Den bör vara hårt spänd så att skotpunkten alltid hamnar längst ner i lä. Det finns en del som i mellanlätt vind släpper lite på linan så att skotpunkten åker upp någon decimeter mot mitten. Det är överkurs. I alla fall för mig :). Ett vanligt misstag är att skotpunkten, utan att man märker det, rör sig mot mitten. Då får man knuffa ner den och försöka tighta upp linan ytterligare.

Telltales

Förmodligen på grund av Laserns oaerodynamiska mast tycker jag ofta det är svårt att få lä telltales att stå riktigt bra. Eller så är det jag som gör fel J. Jag brukar i alla fall använda telltales mer som grundreferens men styr mer på hur båten känns.

Stabilitetstips i hård undanvind

För att stabilisera Lasern på hård undanvind är det bra att ha löst bomuthal, lös cunningham och hård kick. En lös kick på hård läns och därmed för mycket twist leder lätt till en så kallad death roll. Båten välter brutalt åt lovart.

När man känner att death rollen är på gång enda möjligheten att häva en sådan innan det är försent att falla av. Jag tyckte inte det kändes särskilt intuitivt i början. Men efter att ha provat med gott resultat några gånger börjar det sätta sig. Man behöver inte vara rädd att falla av för mycket. En gipp i detta läge kan också lösa situationen. Om kinesen i stort sett är ett faktum har man en sista chans att ställa sig på lovarts sittbrunnskant och hänga kroppen ut över skrovsidan åt centerbordet till. Lovarts sittbrunnskant är alltså den som är närmast vattnet när man håller på att kinesa. Med en sådan manöver brukar båten räta upp sig ungefär varannan gång.

Lämna gärna en kommentar med tips, synpunkter, ris eller ros. Förhoppningen är att samla in fler tips och på så vis få ihop en trim-/teknikguide för kölbåtsseglare som börjar segla Laser.

2008-03-01

Supertrimmet

Filed under: Teori — Tags: — Jesper @ 23:28

Under hösten har det inom kölbåtssfären i Sverige växt fram ett nytt begrepp. Supertrimmet. Myntat av Arne K Larssen som vann SM i Express 2007 och även driver sajten regatta.nu. Som jag förstått det handlar det om att trimma fockskotpunkten i sidled istället för längsled i vissa lägen. Fördelen med detta är att man ändrar anfallsvinkeln på focken istället för att twista den. Detta är enligt Arne ett bättre angreppsätt i hårdvind samt när man behöver växla mellan fart och höjd i knepig sjö. Sidledsförflyttningen av focken behöver givetvis synkas med storseglet. Fördelen med detta är bland annat att man behåller formen på focken och inte tappar kraft genom att twista den onödigt mycket. En av tankarna med mycket twist i svår sjö är ju att oberoende av hur kursen ringlar i vågorna är det alltid någon del av seglet som genererar kraft framåt. Det känns ju rimligt, men med supertrimmet kan man istället anpassa anfallsvinkeln utan att tappa kraft i den del av seglet som är för mycket eller för lite twistad.

När jag tänker efter så finns det egentligen goda argument för såväl mycket twist som förflyttning av skotpunkten i sidled i svår sjö. Mycket twist borde ju vara bra för att ha ett jämnt drag i seglet genom en våg. Den kursförändring som uppstår genom en våg kan man ju knappast hinna parera genom att flytta fock- och storskotpunkt i sidled. Dessutom i synk med varandra. I ett längre perspektiv, över flera vågor, där man behöver mycket kraft i särskilt svåra vågor medan man vill ta extra höjd när vågorna är lugnare borde dock Supertrimmet vara klart bättre än twist.

Arne bevisade onekligen styrkan i Supertrimmet när han på SM i Nynäshan seglade ifrån allt motstånd. Framförallt i förhållanden när sjön var grövre än vinden och dessutom låg med en mindre anfallsvinkel än vinden. Då växlade Arne fart och höjd med supertrimmet medan övriga flottan till största del använde sig av twisten för att hantera den svåra sjön.

Supertrimmet har skapat en stor debatt inom kölbåtssfären i Sverige. Kritiken, framförallt från jolle- och katamaranseglare, har varit att detta inte är någon nyhet. De har nog rätt. Nyheten består snarare i att väldigt få Expresser har en sidgående vagn till fockskotpunkten trots att detta är tillåtet enligt klassregeln. Dessutom rekommenderar North Sails trimguide för Expresser att man twistar för att hantera knepig sjö snarare än att använda sig av en tvärgående skotskena. Arne har hittat ett nytt, eller kanske snarare bortglömt, sätt att justera focktrimmet på Expressen. Han har visat att det verkar ge resultat och dessutom skapat ett marknadsföringsmässigt smart namn åt det. Supertrimmet! Nu återstår bara att se hur många Expresser som kommer till vårcupen med en tvärgående fockskotsskena.

Powered by WordPress