After Sail på MKS 20120711. Tack till Marc & Fabien för grillinitiativ och till Jocke för musik och öl. Och grattis Anders till en välförtjänt seger.
Foto: Ann Lorén
– min blogg om segling
I helgen hjälpte Anna och jag Teampappan att sätta ihop och rigga Supernovan. Jag hade köpt en lösgodispåse med finlina från Ulrik på One Design Center som present till pappan. Allt gick enligt planerna, som var väldigt lösa, och vid femtiden på söndag em var det så dags för namngivning. Bengan med Blekingeekan, som också ligger i Hedersviken, kom ner i vit skepparskjorta och slips i segelduk med segelnumret på ekan fint broderat.
Efter några rejäla svingar mot trapetsramen fick Paula så hål på Champagnen och döpte i Kung Neptuns namn till Cirka III. Sen bar det av ut på Ålands hav. Båten ser för härlig ut och den känns helrätt som day cruiser i Hedersviken. Nu hoppas vi teampappan skaffar sig riktigt mycket tid i båten så han får ordning på fart, höjd och skärningsvinklar. Fler bilder nedan. Grattis!
Grunt i hamnen, men hon flyter.
Lite längre ut fyllde det på en aning. Härlig kväll!
Foto: Anna Söderberg Ziesnitz. Fler bilder på Picasa, här.
I söndags bjöd Annas pappa Lasse på svenskt kulturarv av världsklass och en härlig seglats i sin fina Nordiska 5 1/2:a (S-36) Carmencita. 5 sekundmeter och sol på Mälaren är inte dumt i en träbåt i absolut bästa skick. Carmis kryssar förstås som en gudinna och vi fick en härlig bonnkryss till Göta SS klubbholme Jungfruholmarna. Där bjöds på mat, öl, kaffe och andra godsaker. Sedan länsade vi tillbaks till Långholmen. På hemvägen låg jag på fördäck och njöt av den enorma finishen på däcket byggt i Oregon Pine i härligt Mälar-solljus. Det här med välkryssande träbåtar är ju inte dumt alls! Härligt att ligga där och lyssna på stävvågen medan öarna flög förbi på nära avstånd medan Anna och Lasse satt och tjattrade i den aktre sittbrunnen som jag tycker påminner om en gammal sportbils cockpit. Stort tack till Lasse, Carmencita och Gullan för kaffe och godsaker. Bilder nedan och mer om båten Carmencita här.
Riggade och klara på Långholmen.
Lunchstopp på Jungfruholmarna.
Anna förevisar den fina (vad heter det Anna?) på rorkulten.
Spänkande från cockpit.
Fransmännen älskar ju att kappsegla solo i vindens riktning med båtar som endast begränsas av en box som stimulerar nytänkande och experiment med få regelbegränsningar. Classe Mini är instegsklassen som blivit mer och mer professionell men från början var tänkt för att den “vanliga medborgaren/äventyraren” skulle ha råd att testa sina vingar solo till havs. Huvudattraktionen har sedan 1977 varit tävlingen Mini Transat som seglas solo över Atlanten.
Classe Mini består av två klasser/boxar kallade serie och proto. Den mest experimentella är proto som tillåter kolfiber, svängköl och vattenballast. Serieboxen är lite mer modest för att hålla nere kostnaderna och båtarna måste vara varvsbyggda i minst tio exemplar. Serieboxen är 6,50 lång, 1,60 djup, 11,00 meter över havet och en genomsnittlig fribordhöjd på 0,8 meter. Protoboxen är lika lång men 2,00 djup, 12,00 meter över havet och genomsnittliga fribord om 0,75 meter. Utöver detta tillkommer förstås en hel del säkerhetsföreskrifter bland annat gällande rätande moment, överbyggnadsvolym, flytmaterial, crash box och nödutgång.
Totalt finns det knappt 1000 byggda Minis och det finns detaljerad statistik om varje båt på Histoire des Halfs. 2012 finns det 11 godkända designer av seriebåtar där Pogo 1(6,50) är den som byggts i flest exemplar, drygt 120 stycken. I Sverige finns det vad jag känner till nio Minis varav 6 serie och 3 proto.
Pogon ritades 1995 av Pierre Rolland och byggdes av varvet C.N. Structures i Bretagne. Skrovet utgick från proton Amnesty International (#132) som vann det stormiga Mini Transat 1993 med Thierry Dubois ombord. Pogon är kraftigare dimensionerad en de andra seriebåtarna med rejäla tvärgående skott och mer glasfiber i skrovet. Detta gör henne stryktålig och en Pogo vill alltid ha mer segel. Det är besättningen som sätter gränsen. Under Mini Transat 1999 snurrade en Pogo 360 grader 4 gånger utan att tappa riggen. I Sverige finns det fyra stycken Pogo 1:
Mer information om Pogo 1 finns på pogo650.com.
Pogon är helt underbar att segla. Hon känns lätt med många hästkrafter och väldigt styv. Minis är byggda för havet och inte skärgården. Då de är optimerade för att segla så snabbt som möjligt över Atlanten, inom boxen, kan det bli väldigt mycket att stå i inomskärs. Storbommen går precis över vinschen på rufftaket och ända bak till akterspegeln. Spinnakern ligger några decimeter över vattenytan och det blir mycket tamp i den breda men korta sittbrunnen. Det är kanske ingen riktig day cruiser men sjukt kul segling! Det bästa är 10 sekundmeter snett bakifrån och lite havssjö att surfa i. Då är det som att skära smör i en stekpanna och det är ingenting mer än bettet i rodren som tyder på att båten är i vattnet. Det känns som att flyga eller åka den finaste pudersnö.
Foto: Alain Pointet
Idag åkte riggen upp och på lördag bär det av mot Bullandö. Jag, med god hjälp av Fabien, lyckades också byta samtliga 6 vantinfästningar i riggen. De gamla var saltnötta, krökta och en del till och med spräckta. Jag hoppas vi fick till det bra. Egentligen hade jag velat ha nederkanten ännu mer dikt mot hålets kant men det var inte så mycket att spela med då borrhållen satt där de satt. Och de nya fästena är samma som originalen från Z-spars. Risken är möjligen att de, före som efter, hänger mer i nitarna än de vilar på nederkanten.
Kul var också att se de nya backstagen i Dynex Dux med tillhörande Karverblock, lätta och snygga! Mer om detta när de provats under segel.
Stort tack till Fabien för hjälpen och till Jocke för lån av verktyg och tekniktips.
Före
Tydlig spricka och belastning på aliminiumprofilen
Ser bra ut, återstår att se att det håller…
Och så en bild från söndagens sjösättning. Får nog bli lite vattenslip nån dag.
Förra helgen åkte Anna och jag till Strängnäs för att kolla på en Supernova åt teampappan. Det blev affär och transport till Sätra varv. Idag var vi ute och torrseglade, otroligt nöjda! Supernovan är en danskdesignad trimaran om 15 fot som är superlätt att packa ihop och lägga på biltaket. -Fiffigt, som teampappan brukar säga. Fler bilder finns här och nu ryktas det till och med att ekipaget kommer till start i Harken Solo Challenge, way to go! Curt Gelin får se upp på lilla banan.
© Merci à wanaboat.fr
På varvet Structures i Bretagne håller ännu en storasyster till Pogo 6,50 att ta form. Pogo 30 ser ut att bli en mycket intressant skapelse i 30-fotssegmentet. Så här skrev bröderna Domack på Blur efter en pratstund med Charly från varvet:
L: 9,14m x B: 3,70m
Två versioner:
- en med fast köl på 1.99 och aluminiummast: prismål 100.000 euro inkl elektronik och basic segelställ
- en med fällköl på 0,95 – 2,40 och kolmast (“som vi hoppas att alla väljer”): prismål ca 125.000 euro inkl allt
Versionen med fast köl skulle bli “lite tyngre än den med fällköl”. Enligt Charly kommer båten fortsätta deras serie av lätta, breda cruisingbåtar som planar tidigt – på samma vis som Pogo 10,50 och 12,50. Han pratade om planing vid TWA 60-65…
Och så här skriver Erik Barkefors på Segel och Paddel:
Skroven på de nya Pogobåtarna är nu mer anpassade för att fungera bättre även på kryssbogar och ska också ge ökad bärighet på hårda undanvindar. På seglingsbilder av storasyster Pogo 12.50 syns klar skillnad mot förra generationen.
Jag tror och hoppas att det blir en grym båt även för svenska vatten. Kanske något att köpa begagnat i framtiden… Läs mer på http://www.pogostructures.com/en/cruising-sailboats/pogo-30-in-development/.
Foto: PogoStructures
Teampappan has made new friends, part I.
Small boats, maximum length 10 feet and a simple box rule make it easy and inexpensive to experiment. Since the start 20 years ago the enthusiastic innovative Italian 10 ft sailors have increased their top boat performance by 212 %!
In 1991 Paolo Lodigiani, a small boat enthusiasts, took the initiative to found Classe Diecipidi, The 10 ft Class. Paolo runs a boat kit company and wanted to promote the development, amateur building and racing with small boats. The first race was held outside Villa Pizzo in Cernobbio by beautiful Lago di Como in northern Italy.
The Classe Diecipiedi box rule was inspired by the american 3 Meter Tri and a French 10 feet box rule the latter doesn’t seem to be around any longer.
The Italian rule is very simple, basically ;
The rest is free, generating a fantastic range of designs. For lots of examples check here.
Fulvio Cocchi and his ”Slim”, left boat, holds the present speed record for these 10 ft boats – 9.6 knots!
Most of the races are held on the lovely lakes of northern Italy. The Classe Diecipiedi has around 100 active sailors owning altogether some 150 boats. The important races attracts 20-25 sailors.
Jacopo Faggioni won the 2011 Classse Diecipiedi Championship, scoring best overall in the 7 championship regattas. Jacopo has a long history with the class. He won the first race already back in 1991. At that inaguration regatta he met Laura, also a keen racer and they later got married. Laura is also still very active in the class.
After 20 successful years with steady development of the Classe Diecipiedi the ambitions are growing too:
”We also hope that one day it could be possible to organize a World Championship, meeting other Diecipiedi coming from different countries. It would be a real success, provided that the Class does not loose its initial spirit, which is based on friendship and amusement: it has always to be considered a joke, even if made seriously, or, if you prefer, a serious activity, but made as a joke.”
One contribution could be a Swedish 10 ft Class – ”sailing anyone”?
Jag, Ulf Brändström, Jimmy Hellberg med flera kommer arrangera en solosegling i Sandhamn 18 augusti. Vi behöver veta ungefär hur många som kommer och vilken bansträckning ni föredrar. Om du har för avsikt att vara med blir vi glada om du röstar här.
Det är alltid lika härligt att komma ner till Göteborg och andas saltluft och seglingskultur. Denna gång stod båtmässa och seglarsnack med bröderna Domack på agendan. Dessa bröder är fullkomligt galna i lätta, planande och gärna franska undansvindsbåtar. Således blev det mer tillbehör och fikande på mässan än båttittande.
Desto mer båttittande blev det hemma i storebrors fina hus i Tångudden samt under söndagens bilutflykt till diverse båthamnar och varv. Med hjälp av en längre youtube-sejour fick jag också upp ögonen för vilka fantastiska storasystrar min Pogo 6,50 har. Extremt lätta och med smala fenkölar på 2,80-3 meters djupgående borde både 10,50 och 12,50 vara fantastiska att segla. Och när man kommer in i en naturhamn vinklar man bara bak kölen och får ett djupgående om cirka en meter. Det ska bli kul att se vad Hermansson & co på Segling skriver i nästa nummer där de utlovat ett ingående test.
Slutligen ett stort tack till västkusten och familjerna Domack för visad gästfrihet.
Peugeot och Niclas framför Alizés systerbåt Balans.
Fin utsikt över Tångudden och farleden in mot GBG.