Author: Jesper

  • Kappseglingsreglerna 2009-2012

    Efter att ha gått en tvådagarskurs med Tom Björkholm, internationell domare, tänkte jag här försöka sammanfatta de största ändringarna i Kappseglingsreglerna 2009-2012. Enligt Tom Björkholm har ISAF sagt att reglerna nu är omskrivna såsom seglarna tolkade de gamla reglerna. Ändringarna är mer av juridisk och språklig karaktär. Reglerna för plats vid märken(18), plats att passera ett hinder(19) samt plats att stagvända vid ett hinder(20) har skrivits om helt. Innebörden är i stort densamma med de är tydligare och innehåller färre korsreferenser. Det finns dock ett antal viktiga förändringar som jag tänkte gå igenom nedan. Självklart finns det risk att jag fått något om bakfoten. Så kommentera gärna så vi kan reda ut begreppen. De nya reglerna kan ni ladda ner från SSF.

    Definition – Zonen
    Den tidigare definitionen tvålängdszonen har bytt namn till Zonen och är utökad från 2 till 3 båtlängder. Det står dock arrangören fritt att använda sig av 2 eller 4 båtlängder istället. Detta måste då stå i seglingsföreskrifterna. I Match Racing kommer man köra med två båtlängder medan radiostyrda båtar kommer ha en zon på 4 båtlängder. I Fleet Racing kommer 3 båtlängder användas i de allra flesta fall. Syftet med den större zonen är att skapa mer plats och lite större marginaler vid rundningar i stora fält.

    Definition – Märkesplats
    En ny definition kallad Märkesplats har tillkommit. I de förra reglerna kallades detta plats vid märke men var ingen egen definition utan istället inskrivet i regel 18. Innebörden av Märkesplats är uppdelad i två delar. Dels att segla till märket och dels att segla vid(runt) märket. En båt med Märkesplats har rätt att segla till märket och sedan sin tillbörliga kurs vid märket. Eftersom det inte ger rätt att segla tillbörlig kurs till märket tillåter inte märkesplats en så kallad taktisk rundning där man tar ut svängen innan exempelvis länsmärket för att sedan runda upp tight med hemskotade segel precis i lä om märket. För att göra en taktisk rundning krävs även rätt till väg. Precis som i de tidigare reglerna. Men nu är det mer tydligt. Återstår att se om det nu kommer skrikas “- Märkesplats!” istället för “- Plaaats!”.

    Definition – Överlapp
    I de gamla reglerna gällde överlapp för olika halsar enbart när regel 18 gällde, dvs vid rundningar av märken. I de nya reglerna gäller överlapp för olika halsar både vid regel 18 eller när båda båtarna seglar mer än 90 grader från den sanna vinden. Syftet med denna omskrivning är framförallt att göra det enklare att avgöra när två båtar fick överlapp som möts vid en länsrundning.

    Regel 10-16
    Regel 10-16 är helt oförändrade. Styrbord – babord, lovart – lä, akter om, under stagvändning, undvika kontakt, få rätt till väg och ändra kurs gäller som vanligt.

    Regel 17 – För samma halsar, tillbörlig kurs
    Regel 17.2 som handlade om att man inte fick segla lägre än sin tillbörliga kurs är borttagen. Lika bra det enligt Tom Björkholm. Det var ändå ingen som kände till den. I övrigt är regel 17 precis som förut med skillnaden att man tvingats förtydliga att den enbart gäller vid överlapp och samma halsar. Detta eftersom begreppet överlapp ändrats till att gälla även för olika halsar när man seglar mer än 90 grader mot den sanna vinden.

    Regel 18 – Märkesplats
    Regel 18 är helt omskriven för att vara enklare att förstå. Som jag förstått det är innebörden av regeln dock densamma, med två undantag. 1) Vid en gate finns det inte längre något krav att en båt inte får segla längre från märket än vad som krävs för att segla sin tillbörliga kurs. Anledningen till detta är att tillbörlig kurs är svår att definiera när man inte vet vilket märke båten ska runda. Dave Perry beskriver detta på ett festligt sätt här. 2) Till skillnad från de gamla reglerna innehåller regel 18 ingenting om att passera hinder. Detta har istället blivit en ny regel 19.

    Regel 19 – Plats att passera ett hinder
    Nya regel 19 handlar enbart om passage av hinder, till skillnad från märken. Den stora skillnaden mot de gamla reglerna är att Zonen inte alls är inblandad här. Innerbåten har plats oavsett när överlappen inträffade. Det enda undantaget är om ytterbåten inte kan ge plats från det tillfälle då överlappen etablerades. Så länge ytterbåten har en möjlighet att hålla undan kan man alltså etablera överlappen väldigt sent. Även detta visualiseras bra av Dave Perry här.

    Regel 20 – Plats att stagvända vid ett hinder
    Detta är gamla regel 19 som fått ett nytt nummer och en ny formulering. Men inga betydelsefulla förändringar rent praktiskt, eller?

  • Ny säsong, ny satsning

    swe-890-sm-2008Denna säsong kommer jag segla 606 med Thomas Lundberg på SWE-890. Thomas och jag träffades i samband med 606-seglingarna hos S606K i Islinge förra säsongen. Idag sitter vi också båda i styrelsen för 606-förbundet. Vi siktar på att segla alla fem regattor i rikscupen inklusive SM i Lidköping. Träna gör vi mestadels på tisdagar i S606K:s regi. Thomas kommer styra och jag gasta. Jag är grymt taggad!

  • Tjörn Runt

    I lördags seglade jag Tjörn Runt på en Hanse 411 tillsammans med min far, hans gode vän Hartmut och ett gäng gedigna västkustsbor. Tjörn runt är som Lidingö Runt fast mer av allt. Fler båtar, mer hav, längre distans, enormt många fler åskådare och betydligt trängre. Dessutom är flottan av båtar än mer breddad. Störst av 539 deltagare var 100-fots Hyundai medan det var fyra Stortriss, tre Ohlsson 22 och två Magnifik Midget. Stora entypsklasser i övrigt var Express(26), IF(18), H-båt(17), Maxi 77(12), Fenix(11), Cumulus(10), CB 66(10), X-99(9), Smaragd(9), C55 (8), Starbåt(8), IOD(7), Maxi Racer(7), Nordisk Folkbåt(7), 707(6) samt J/80(6).

    Som publikfest är det fantastiskt. Den 30 distans långa banan kantades av klippor med åskådare. Enligt Göteborgsposten var det över 10.000 åskådare på plats. Allra bäst uppslutning var det sedvanligen vid Klädesholmen och i Kyrkesund. Där finns det även en speaker som guidar publiken i dramat. Hyfsat långa passager av Kyrkesund är mindre än 40 meter brett och i år var det kryss och motström. Det var inte bara vi som fick använda fendrar för att hantera en och annan situation. Att avgöra vem som har rätt och fel när strömmen suger tag i båten i en så smal passage är inte särskilt lätt. Det skriks och gastas. Inte konstigt att publik lockas dit i mängder. Och självklart är det även en underbar upplevelse för alla seglare när publiken hejar fram en mellan skären.

    Tjörn Runt seglas enligt LYS och totalvinnare blev OS-seglarna Mats Johansson och Leif Möller i en starbåt (OS 2000). Ingvar Hertzman från KSSS var på andra plats i sin IMX-40 och 2005 års Tjörn Runt-segrare Anders Hansen från Malmö blev trea i sin Kracer 30. Vårt resultat drog vi ett streck över direkt efter målgång i samband med den första ölen. En 1.50 djup 41-fotare på 10 ton med liten rullfock kom aldrig till sin rätt i den lätta vinden. Men oj va kul vi hade och vilken fin segling Tjörn Runt är.

  • 606-SM i Oxelösund

    I förra veckan seglade jag 606-SM i Oxelösund med min gode vän Sven Wallin. Resultatmässigt gick det inte särskilt bra men vi lärde oss massor. Tävlingen avgjordes under tre dagar med totalt åtta seglingar i syd till nordvästliga vindar mellan 2 och 8 sekundmeter och viss sjö. 47 båtar kom till start och vi inledde bra med en 19:e plats. Sedan var trenden tyvärr dalande. 19, 43 och 36 första dagen följdes av 27, 32 och 41 andra dagen. Sista dagen satsade vi järnet och lyckades med två diskar på grund av tjuvstart vid svart flagg. Denna serie gav oss en 41:a plats av de 47 startande.

    I början hade vi vissa höjdproblem i lätt- till mellanvindsregistret men här tog vi hjälp av Pelle Lindells tips att “nita storen” som han säger på fin göteborgska. Det innebär att skota riktigt hårt med travarvagnen rejält i lovart så att storen stänger akterliket och på så vis omdirigerar mer luft (se tidigare blogentry om De stora vetenskapsmännen). Detta hindrar dock ofta topptelltalen i akterliket från att flyga fritt. Detta går emot de flesta av trimguiderna. De säger att den bör flyga fritt åtminstone 50 procent av tiden. Men det är inte alltid så mycket att bry sig om bekräftade även Björn Österberg från North Sails. Med öl i hand ska sägas. Nita på ni. Men självklart ska man vara försiktig. För mycket nitande kan bromsa rejält. Och om man inte orkar kränga ner båten längre gäller det naturligtvis att twista istället. Gärna med hjälp av att dra i häckstaget.

    När vi väl fått riktigt bra båtfart och höjd kunde vi konstatera att det är stor skillnad på att starta i startfält om 25 båtar jämfört med 47. Skillnaden på en bra och en dålig start är enorm. Man måste hela tiden bevaka sin position och marginalerna är små och ens läge förändras blixtsnabbt. Sista dagen satsade vi extra hårt i starterna vilket också visade sig genom två tjuvstarter. Måhända var vi extra synliga för startfartyget då vårt skrov glimmrar i orange. Hursomhelst kostade dessa tjuvstarter naturligtvis ganska många placeringar i totalen.

    Vinnare av hela SM blev Pelle Lindell och Björn Lager från Kullaviks Kanot- och Kappseglingsklubb på västkusten. Detta var deras 13:e SM i 606 så segern var onekligen välförtjänt. Extra kul kändes det när jag fick veta att Kullaviks Kanot- och Kappseglingsklubb är 606:ans skapares, Pelle Petterssons, hemmahamn. I övrigt var det jämnt i toppen och Lindell/Lager vann med samma poäng som tvåan, Conny Kjellberg/Olle Jarstad från USS (Uppsala). Men med fler förstaplaceringar.

    606 är en fantastiskt kul klass att segla. Båtarna är byggda mellan 1970 och 2008 men ingen fartskillnad märks överhuvudtaget. Seglarna är i alla åldrar och könsfördelningen får nog anses vara relativt god. Lite extra stimulerande kändes det att den nyblivna juniorvärldsmästaren i E-jolle, Josefin Olsson styrde en av båtarna.

    Komplett resultatlista hittar ni hos OXSS och fler bilder finns på 606-förbundet.

  • Havsrävar på Irländska sjön

    För knappa två veckor sedan bloggade jag om Bankappsegling på Irländska sjön. Under min vecka i Skerries på Irland fick jag även chansen att segla med de softa havsrävarna Gregory och Frank. Tillsammans äger de en Folkboat 26 och jag fick vara med på den sedvanliga onsdagseglingen i Skerries Sailing Club.

    När jag mötte upp Gregory utanför klubben ursäktade han sig lite och sa att de inte var så mycket för det där med tävlande. “We’re just out there to fuck up the starting procedure”. Och mycket riktigt blev upplevelsen en helt annan än söndagens entypssegling i Mermaid.

    Båten var tärd av salt och hård sjögång. Seglen var urgamla men riggen var sprillans ny från Nordic Mast och såg riktigt het ut. Harkenblock och svarta ultratampar till häckstaget skar sig en aning mot båtens standard i övrigt. Vi körde ett banrace i handikappsystemet Echo. Gregory lät mig ta pinn medan Frank höll sig i den dieseldoftande ruffen hela racet. Han låg mest och sov med en öl vilande bekvämt på magen. Placeringen hade förstås ingen betydelse men Gregory kommenterade glatt konkurrenterna. “That’s Jo over there, he takes his sailing very seriously”.

    Så det var så klart inte tävlingen i sig som gjorde intryck. Det gjorde däremot den Irländska seglingskulturen. Frank och Gregory verkade först inte särskilt erfarna. Men de är ändå ena riktiga sjöbusar. Seglingsklimatet på Irland är ett helt annat. På helgerna brukar de cruisa 70 distans till Isle of Man. Enligt dem själva hade de loggat 21 knop i en supervåg med den lilla 26-fots träsegelbåten. Och vädret lever verkligen om. Jag blir förvånad över hur snabbt det slår om. Klart Gregory och Frank har koll. Iklädda fruktansvärt nersmutsade Musto HPX-ställ. Höjdskillnaden på tidvattnet är över sju meter och för att komma ut till båten som ligger på svaj måste man klättra ner för en repstege på kajen. Stegen är full med hav, dvs tång, sjögräs, dy och maneter. Man får skjuts till båten av en gummibåt som man anropar på VHF. Enligt Gregory är hamnen klassad som näst värst på Irland av försäkringsbolagen. Vågorna från Irländska sjön rullar rakt in och bojanordningarna är gigantiska för att klara sjöhävningen. Trots detta förlorar de oftast en båt per år som sliter sig och slås sönder mot klipporna.

    Nåt annat jag slogs av är Irländarnas förmåga att anordna trevliga, enkla men ända proffsiga kappseglingar. Eftersom cruisingmöjligheterna är begränsade är alla i klubben med och kappseglar. Oavsett båt och förmåga. Start klockan 19 och ett race seglas. Efteråt bjuds det naturligtvis på Guinness och hamburgare i klubbhuset som så klart även har en pub. På puben sköts även protestförhandlingarna. Skulle vi inte kunna inspireras lite mer av denna mentalitet i Sverige?

  • Bankappsegling på Irländska sjön

    Igår gastade jag på en Mermaid i Skerries, några mil norr om Dublin. Mermaid är en irländsk entypsbåt för två till tre personer. Båten är cirka fem meter lång och har partialrigg och spinnaker samt en uppfällbar köl på knappa 100 kilo. Mermaid ritades på 30-talet och samtliga exemplar verkar byggda i trä. Irländska mästerskapen lockar fortfarande ett trettiotal båtar. På bilden till höger syns en av våra konkurrenter i vårt kölvatten på andra länsen.

    Skerries Sailing Club arrangerade och la en spikrak olympiabana. Vi kom 2:a respektive 3:a av sju startande Mermaids i de två seglingarna. Efteråt trodde jag det var obligatoriskt med en pint Guinness men på grund av det fina vädret drack Irländarna hellre “Snake Bite”, 3/4 cider och 1/4 Heineken. Det gick ner fint.

    De lite större båtarna seglade en distansbana runt fyren Rockabill. Särskilt coola var entypsbåten E-Boat. En IOR minitonnare designad 1974 med upplyftbar köl och mastheadrigg. Tankarna dras helt klart till Scampi även om den bara är 23-fot och aningen modernare i sin design. På sjuttiotalet seglade de visst mini-transat med dessa båtar.

  • GR 2008 Analys

    Jag är nöjd med vår insats på Gotland Runt 2008. Vi var en meriterad besättning med stor erfarenhet av såväl ban- som havskappsegling. Men båten var helt ny för oss och några av oss hade aldrig seglat den innan start. Båten är fantastisk att segla, grejerna höll och vi tog oss runt på ett framgångsrikt sätt.

    Resultatmässigt kom vi 4:a av 7 startande båtar i IRC D. Omräknat till LYS D hade det räckt till en 23:e plats av 87 startande båtar. Vi seglade drygt 1.5 timme långsammare än en Dehler 33 Cruising i LYS klassen och drygt 2.5 timmar långsammare än en First 34.7 i vår egen klass. Nedan beskriver jag vårt varv runt Gotland och analyserar vad vi kan förbättra till nästa gång.

    Starten
    Vi startade nära startfartyget i lovart med bra fart för styrbords halsar i hyfsat fri vind.

    Sträck till Almagrundet
    Tack vare mycket bra väderinformation höll vi oss kvar på styrbords halsar och vinden vred något höger vilket gjorde att vi precis sträckte upp till Almagrundet utan att behöva slå.

    Sträck till Gotska Sandön
    Vinden tilltar till cirka 10 knop skenbar vind. Vi skiftar från den lätta Genua 2 till den tunga tvåan. Vi har mycket bra fart i båten och håller en X-332 stabilt bakom oss. Vinden ökar ytterligare och vid 22 knops skenbar vind bestämmer vi oss för att skifta segel ännu en gång till Genua 3. Loggen visar samma fart men det är uppenbart att vi tappar mot X-332:an. Båten får sämre driv i den bitvis stampiga sjön. Båten är bekvämare att seglare men gör inte samma fart mot mål.

    Kryss till Fårö
    Vinden vrider emot och minskar en aning i styrka. Vi byter tillbaka till den tunga tvåan och slår fint med skiften upp mot Fårö. Vi går relativt nära Salvorev och övriga land för att positionera oss för ett högervrid.

    Kryss till Östergarn
    Någon timme efter Fårö fyr ökar vinden igen. Det blåser upp mot 26 knop skenbar vind och vi skiftar till Genua 3 igen. Skiftet tar onödigt lång tid då vi inte tränat innan och vi förlorar mycket fart med för många man på fördäck. Vi kryssar söderut relativt nära land och bestämmer oss för att runda Östergarn strax öster om Östergarnsholm. Efteråt noterar vi att de flesta i vår klass seglade väster om holmen. Enligt Carl Frykfeldt på Tjajka gynnades båtarna som gick på insidan av ett högervrid nära land. Landeffekten borde dock i teorin snarare generera ett vänstervrid på grund av högre friktion. Men men, å andra sidan tipsar veteranen Odd Lindqvist om högervrid i sydvästliga vindar nära land kring Östergarn. Han motiverar det med att “vinden vill lämna kustlinjen med så nära 90 grader som möjligt”.

    Kryss till Hoburgen
    Vi kryssar vidare mot Hoburgen nära Gotland i vindar runt 10 m/s med byar upp mot 12. Med 15 distans kvar till Hoburgen minskar vinden betydligt och vi byter tillbaks till den tunga tvåan. Återigen tar skiftet alldeles för lång tid. Vi är inte synkade mellan mast och fördäck och drar upp en liten reva i seglet. Det tar tid att hitta rätt tejp och skiftet tar nog uppemot en halvtimme. Sista 7-8 distansen ner till Hoburgen ligger vi och slår väldigt nära land. I efterhand noterade vi att det möjligen var svagare vind invid land i denna passage.

    Halvvind till Visby
    I den västliga vinden går det snabbt mot Visby. Vi kör tunga tvåan, går mellan Lilla och Stora Karlsö och toppar 12.8 knop.

    Halvvind och kryss till Alma
    Efter Visby lovar vi 20 grader och fortsätter i bra fart med tunga tvåan. Vi håller oss hårt på rhumbline på 19 grader. Efter några timmar vrider vinden vänster och vi hissar spinnakern. Vi väntar oss ett vindskifte till nordost vilket mycket riktigt kommer cirka 25 distans innan Alma. Vi är beredda och tajmar skiftet bra. Vi sträcker upp till Alma hela vägen förutom de sista fem distansen. Vi är superskärpta i den lätta kryssen sista vägen till Alma. Vi växlar om till bankappsegling, slår på skiften och distansierar oss rejält från bland annat en X-99:a.

    Halvvind i mål
    Vinden står sig lyckligtvis ända in i mål och vi ser X-99:an vi tidigare passerat sätta spinnaker bakom oss. Det visar sig vara fel beslut och vi drygar ut avståndet ytterligare. 21:42 på tisdagskvällen skär vi mållinjen vid Skanskobb.

    Analys

    Eftersom delägaren Måns Håkansson är doktor i Meteorologi hade vi mycket bra väderkompetens ombord. Måns har dessutom varit med och utvecklat SailPlanner som vi använde flitigt. Prognoserna stämde förbluffande bra, det instabila vädret till trots. Jag tycker vi fattade rätt beslut utifrån vädret och det är knappast här jag ser den största förbättringspotentialen. Dessutom fungerade kommunikationen ombord mycket bra och samtliga i besättningen var involverade i såväl strategi som väderläge. Överföringen av information mellan vakterna fungerade fint. Måhända har vi ett väl strukturerat vaktschema att tacka för detta(se bild till höger).

    När jag jämför rundningstider med några utvalda konkurrenter(se bild nedan) drar jag slutsatsen att vi tappade mest ner till Östergarn. Nedan listas förbättringsåtgärder som vi tar med oss till nästa Gotland Runt.

    • Raila mer => Det ger enormt utslag på loggen. Bättre disciplin i vaktbyten och än mer strukturerad stuvning ombord möjliggör detta. Kanske kan också den sovande vakten få större delar av sin sömn på railen.
    • Effektivare segelbyten => Här behöver vi träna. Det finns mycket att tjäna.
    • Vi behöver kraft i sjön => Jag tror vi kan köra den tunga tvåan i upp till 25 knop skenbar vind istället för 20-21. I alla fall när det är sjö behöver vi drivet och accelarationen i vågorna. Båten blir jobbig att vara ombord på men den går som ett skott. Möjligen är dessutom glappet till Genua 3 aningen stort. Enligt rundningstiderna ovan gick Tjajka väldigt bra till Fårö. Efter att ha pratat med dem vet jag att de “höll ut” med Genua 1.
    • Kanske skulle vi gått innanför Östergarn => I alla fall med tanke på att de andra i klassen gjorde det samt Carl Frykfeldts observation ovan.
    • Kanske skulle vi gått längre ifrån land vid Hoburgen då det möjligen blåste mer där. En annan teori är att vi låg och slog mitt i strömfåran. Enligt Odd Lindqvist är det motström runt Hoburgen och man bör gå antingen nära land eller längre ut till havs. Lindqvist vittnar själv om båtar som kämpat ut i strömfåran för styrbord när de varit långt inne vid land. Måhända var det detta vi råkade ut för i ett antal slag.


    Sammanfattning
    Sammanfattningsvis tycker jag att vi gjorde ett mycket bra Gotland Runt, med en klockren besättning på en fantastik båt! Vi är inte långt ifrån toppbåtarna och med lite mer tid till träning och förberedelse kommer vi bli riktigt riktigt grymma!

  • GR 2008 I mål


    20080701 21:42 skar vi mållinjen i Sandhamn medan solen gick ner över skärgården. Ett glatt jubel bröt ut ombord och kramandet var innerligt. Ett fantastiskt projekt har gått i mål. Bröderna Håkansson har köpt Mach 1 i England av Brian Tuckwood. Det har varit en lång och spännande resa att få hem båten. Att sedan gå i mål efter ett mycket lyckat Gotland Runt är verkligen en milstolpe. Dessutom var den underbara engelsmannen och tidigare ägaren Tuckwood med ombord. Inte konstigt att jag kände tårarna komma när vi tog oss över mållinjen.

    Vi kom 4:a av 7 båtar i IRC D-klassen vi deltog i. Omräknat till LYS skulle vår insats räcka till en 23:e plats av 87 startande i LYS D-klassen som seglade exakt samma bana som IRC D.

    Fler bilder från seglingen hittar ni på http://picasaweb.google.com/jesper.hoffstedt/GotlandRunt2008.

  • GR 20080630 23:04

    Efter en lång kryss i tidvis 8-10 m/s ner till Hoburgen har vi nu rundat sydspetsen på Gotland. Enligt preliminära resultat ser det ut som att vi seglat upp oss från 6:a till 4:a i klassen. Det sporrar oss rejält ombord inför hemfärden.

    Mobilen är kraftigt fuktskadad. Vi får se om den repar sig.

    Se blogentries nedan för att hitta länkar till resultatrapporter.

  • GR 20080630 03:35


    4 m/s, 6.5 knop, kryss för styrbords halsar, 155 grader. 30 minuter kvar till Fårö Fyr. Då får vi en första värdemätning på hur vi ligger. Stämningen på topp. 3 timmars sömn om en halvtimme.