Seaquipstöttorna räckte nästan ända upp även i aktern. Lurigt när de säljs i intervallerna 122-165 respektive 163-206. Ett extra tack till Annas pappa som snickrat ihop hattar till stöttorna. Dessa fick namn efter den karakteristiska ön mitt emot Sätra. Kungshatt(ar).
Kölpallningen blev 45 hög efter att jag kravsat bort grus med en trädgårdsspade. Och blivit kallad trädgårdsmästare av kranchauffören.
Efter en regnig inledning sprack himlen upp över Mälaren och bjöd på ett magiskt ljus. Tack till Teampappan och Anna för hjälpen. På söndag är det upptagning.
Foto Claes Redin
Här kommer lite bilder och en film från Poly Skagen Race som jag seglade med Niclas Domack ombord på hans Pogo 6,50, Balans, förra helgen. Vi startade i Långedrag på fredag morgon och var framme i Skagen vid elvatiden på fredag kväll. Under lördagen hann vi med ett besök vid Grenen där Kattegatt, Skagerack och Nordsjön möts. Otroligt vackert och känt för sitt magiska ljus. På söndagen startade vi 10:30 från Skagen i dryga tolv sekundmeter för att precis sträcka över till Stora Oset fyr på Svenska sidan. Alltid lika kul och gästvänligt att segla på Västkusten! Stort tack till arrangerande SS Fram.
[youtube nobjVHt-2kU 600]
Resultatet då? Jo, vi fick pris för att vi var en av de sista som bröt på fredagen när vinden försvann helt samtidigt med mörkrets intåg. På söndagen kom vi 3:a av fem startande i shorthandedklassen. Och så hade vi kul, träffade många trevliga seglare och lärde oss ännu mer om segling och Pogo 6,50.
Claes Redin och Lotta ombord på deras First Class 10.
Luffe 4004 tågade om oss i lovart…
…och lite senare en Sun Odyssey 43. Fast de gick i lä. Tackar!
Kattegatt.
Skagenröra beställd.
Balans och Milo.
Klassiskt Grenen.
Skepparen gjorde sig bra i Skagenljuset.
Ett extra stort tack till Niclas som bjöd in mig.
I helgen kommer Anna och jag försöka segla upp till vårt nyinförskaffade SRS-mätbrev på 1,16 med Alizé II på Gäddisregattan. Systerbåten Wigwam(261) kammade för övrigt hem onsdagsseglingen i Motala igår. Bra jobbat! Helgens program lovar tre bankappseglingar på lördag och en distanskappsegling på söndag. Det är en kul mix på startfältet med viss övervikt på långsmala skärgårdskryssare. Då våra kryssvinklar brukar ligga runt 100 grader får vi nog satsa på fart snarare än höjd även på kryssen. Och såklart den redan fullbokade regattamiddagen på Lilla Skratten. Styyrboord!
Sedan hemseglingen har jag cruisinganpassat Alizé II en aning med förpiksdynor, stävstege, stävfender, bergskilar, bruceankare och grill. Och visst funkar hon även i skärgården! Men så klart märks det att hon är gjord för längre etapper till havs. Det är mycket segel, tampar och utrustning på liten yta. Som Niclas bror uttryckte det: “Hon är gjord för att hissa storen i Frankrike och ta ner den några veckor senare i Brasilien.”. Så det gäller att packa bra och hålla ordning på grejerna. Men när man väl krattat i sittbrunn och fått upp seglen finns det gott om plats att njuta ombord. En annan kul grej är att hon bara är dubbelt så lång(nästan) som bred och dessutom väldigt lätt. Det gör det lite speciellt vid tilläggning. Hon rör sig som om hon vill ut och segla och det gör förstås en enorm skillnad vilken sida man sätter ankartampen på. Lite bilder nedan.
Stävstege och dito fender in action. Det är lätt hänt att slå hakan i berget när stäven är spikrak.
Förtöjda på mammas favoritplats i Korshamnsviken, bredvid trädet.
Rosé på Idskären nära Själbottna.
Lite trångt men mysigt.
En inblick i förpiken.
Anna i sin rymddräkt.
Idag finns det fyra stycken Pogo 650 i Sverige. Nummer 300 och 366 i Stockholm, 401 i Göteborg och 261 i Motala. För att samla information och kunskap om båten har jag och Niclas på 401 dragit igång Pogo650.com. Här hittar ni bland annat manualer, artiklar, foton och en lista över samtliga byggda båtar.
Vi tycker att båten lämpar sig ypperligt för svenska farvatten och det finns mer än 120 båtar som bara väntar på att hämtas upp till Sverige.
Nåt av det finaste man kan få som båtägare är en film av den egna båten när man själv seglar den. En sådan film har jag fått av Krister Gustafsson på Bandito. Den är tagen när han mötte upp oss i Kalmarsund förra veckan. Kolla gärna in den på Vättern Shorthanded Sailing.
Vid 18-tiden i lördags kväll fick vi syn på Landsort. Den södra utposten av Stockholms skärgård. Vid 08:20 på söndagsmorgonen förtöjde vi i hemmahamnen på Fågelbro. Det var en fantastisk känsla att komma in i sjölä i Stockholms skärgård tidigt på söndagsmorgonen(bilden till höger). Ett stort tack till Alizé II, mina gastar och alla supportrar på hemmaplan. Utan er hade det aldrig varit möjligt! En mer utförlig sammanfattning av seglingen kommer när jag smält intrycken lite mer. Så länge finns det ett urval bilder nedan. Den seglade sträckan hittar ni här.
Medström och fin segling mellan Frankrike och kanalöarna.
Niclas Domack var med på 975 av de 1550 sjömilen.
En stolt skeppare.
Den tångruskan var skön att få bort från rodren.
Den stora svarta tog oss snabbt genom Engelska kanalen.
Ett av alla lastfartyg.
Bottenrevad stor på väg in mot Oostende i Holland.
Utanför Holland skulle vi hållit oss utanför 10-meterskurvan för mindre sjö.
Förtöjda i Vlissingen. Smalt inlopp i hamnen, hård vind, hög sjö och fel tank inkopplad till snurran gjorde inseglingen lite hisnande.
Vi var sällan största båten i hamnen. Holländarn på styrbordssidan var hygglig och gav oss några av sina gamla sjökort.
Mycket tampar efter att vi under en etapp provat sex olika försegel.
Bland annat den symmetriska spinnakern på 72 kvadrat som visade sig vara prydd med svenska färger.
En stilla kväll utanför Holland.
När det var riktig fest klippte kocken upp öppningen lite extra på matpåsen.
Fortsatt stilla kväll utanför Holland.
Tampen runt armen var bra när man ville ha snabb uppmärksamhet från sittbrunn.
Soluppgång över Skåne.
Soluppgång i Hanöbukten.
Här seglar vi snabbare än vinden.
Dimma på väg in mot Västervik.
Vacker och blåsig morgon i Stockholms skärgård.
Väldigt nöjd och lite trött.
Krister Gustafsson från Vättern Shorthanded Sailing låtsades sitta hemma och skicka uppmuntrande sms i motvinden. Istället låg han förtöjd med sin Bandito i Kristianopel. När dimmorna lättade innanför Öland i torsdags morse såg Fabien en båt i kölvattnet. När han sen kollade AISen stod där mycker riktigt, Bandito. Krister hängde med upp till Borgholm där vi åt en trevlig middag innan vi jagade vidare norrut. Tack Krister och Bandito! Det värmde både mig och Alizé II.
Efter en ganska lång solokryss från Falsterbo till Simrishamn har jag nu fått ombord Mini Transat-veteranen Fabien Meyer. Han satte direkt upp en energisnål autopilot med hjälp av en lina. Bout-à-Barre, roderlina, på franska. Sen tog han en baguette och skepparn bjöd på folkis. Känns väldigt behagligt att vara ombord på en båt som helt balanserar sig själv på kryssen. The sun is shining and the sea is correct.
Powered by WordPress
